Värmländsk kultur

Nationaldagsfirande

Vår förening släpper sommarnumret om Carlstads brand 1865

Sångkören Clavinova sjunger Vivaldis Gloria med Wermland Opera Orkester

Karlstads musikkår med Fredrik Höglund i spetsen

Ole Alexander Bang, lysande tenor

Kommunalrådet Per Samuel Nisser delar ut flaggor

Lurö-utflykten den 30 maj 2015

Årets kulturutflykt gick till Lurön,en timmes sjöresa utanför spetsen på Värmlandsnäs.

Intresset för resan var stort och Inger Larsson på Värmländsk Kulturs kansli fick snabbt se den övertecknad, vadan arrangörerna, alltså Värmländsk Kultur och Föreningen Värmlandslitteratur, beslöt om en repris den 29 augusti! Men resan jag nu ska berätta om gick av stapeln lördagen den 30 maj. Med en nästan fullpackad buss (nästan, på grund av återbud i sista sekunden) avreste vi från Bibliotekshuset i Karlstad, där det så smått börjat regna!

Första uppehållet gjorde vi vid Botilsäters församlingshem, där Aina Svenssons vänner välkomnade och bjöd på kaffe med en rejäl smörgås med stenugnsgräddat bröd från Ölseruds kulturlada . bakat på mjöl från Ölseruds kvarn . närproducerat alltså! Det smakade alldeles utmärkt!

Därefter gjorde vi ett uppehåll vid Botilsäters kyrka med medeltida ursprung. På 1700-talet hade kyrkan byggts ut i söder och fått en takmålning av en mästare, mest verksam p å Dal, H.G. Schüfner, men den målades senare över. Några partier av den gamla målningen hade dock tagits fram. Altaruppsatsen var ett verk av den allestädes närvarande Isac Schulström, som svarar för ett trettiotal altarkonstverk och predikstolar i värmländska kyrkor. Som figursmidare framstår han oftast som en klåpare men altaret i Botilsäters kyrka är ovanligt vackert, pampigt nästan. Detsamma kan sägas om predikstolen. Hans-Olof Boström, professor emeritus, hade mycket intressant att berätta om kyrkan, bl.a. om att jungfru Maria, bilden eller skulpturen, ursprungligen var placerad vid norrväggen. Där skulle hon utgöra ett värn mot ondskans makter. Där satte sig förstås också kvinnorna. Deras placering längs norrväggen var alltså från början inte tänkt som en deklassering.

Vi fortsatte till Ekenäs hamn för avresan över vattnet till Lurön, som ligger i Säffle kommun liksom Lurö skärgård och Milleviks skärgård. I Ekenäs fanns en välförsedd affär, toaletter och båthamn. Där låg tre .Luröbåtar.för att föra oss över till ön. Regnet hade lämpligt nog upphört, men vinden var ganska frisk. Hur skulle detta gå? Tänkte en äldre yngling från Frykens dal? Aina hade dock vid samtal med kapten Sven Örnvald på fredag eftermiddag fått lugnande besked av honom att vädret skulle bli ganska lugnt och att det t.o.m. skulle bli uppehåll och sol under några timmar mitt på dagen.

Så snart vi lämnat vikens lugn, drabbades vi av våldsam (?) sjögång . ja, att den var våldsam tyckte i alla fall jag, men den upphörde snart som om Örnvaldarna hade befallt böljorna att lugna ner sig. Men knappt hade våggången dämpats så märkte man att det var kallt som sjutton. Att minst en extra tröja saknades i färdutrustningen stod genast klart för mig. Att sommaren för någon dag sedan formellt hade anlänt till sydligaste Värmlandsnäs enligt SMHI märktes slätt inte.

Genomfrusen var säkert fler än jag vid ankomsten till Stenstakan på Lurön, där molnen låg lågt över vatten och land.Det gäller att vara varm klädd på sjön! Tag varning av mig! Dock kunde vi snart gå oss varma genom att följa Ulla Britta Nisses i spåren på en visning av ön. Hon var en förstklassig guide på sprudlande gott berättarhumör. Bland annat visade hon oss ruinerna av ett tegelbruk som funnits på ön under 1800-talet. En blomstrande rörelse som emellertid inte existerade i mer än tjugo år . inte av brist på lera utan av brist på bränsle. Några tegelpannor märkta L . Ö, finns ännu kvar. Säkert värdefulla rariteter. Vi hoppades förstås få se ruinerna efter den drygt 20 meter långa medeltidskyrkan, som länge troddes vara ett kloster, men där fick vi tji! Ruinen var väl inbäddad i en mäktig gräsbeklädd kulle, som väl kunde anstå en vikingahövding! Men varför den var övertäckt redogjorde arkeolog Hans Olsson, Värmlands Museum, för de resenärer som nöjde sig med den kortare promenaden till den s.k. klosterruinen.. Lämningarna måste vara täckta för att undvika olaga .forskning. och påverkan av naturens krafter. Fortsatta grävningar kan ge kunskap om Lurös äldre historia. I anslutning till hans artikel i Lurönumret av Värmländsk Kultur berättade han sakligt och fängslande om de resultat som hitintills uppnåtts. Bland märkvärdigheterna vi fick se ingick dessutom ett pumpverk, som används vid översvämningar för att få bort vattnet.

Under vandringen på de fina, fast stundom något blöta skogsstigarna, dök helt överraskande solen fram.

Naturen på ön är mycket speciell, kanske beroende på att platsen har flest soltimmar i Skandinavien, kanske kan det också bero på blåsten, som, förmodligen, stundom går fram rätt hårdhänt över ön, fast nästan inga vindfällda träd syntes till. Björkar och tallar är ovanligt höga, ekarna imponerande resliga. Lurön ligger i växtzon 2, näst varmast i Sverige. .Det märks verkligen att man befinner sig i en sydlig växtvärld. Flera av blommorna vi stötte på var rätt rara. Det visade sig att vår konstprofessor kunde identifiera flera av dem. Glädjande nog bjöd Lurön också på mycken fågelsång. Framför allt var en taltrast med ganska omväxlande repertoar i gång för fullt. Störst succégjorde dock en kornknarr, som hördes knarra några gånger. Ulla Brita Nisses berättade att den kom tillbaka till ön . efter ett uppehåll på många år, förmodar jag . för fyra år sedan och ifjol hade man faktiskt besök av två knarrande fåglar. Skönsång är det inte fråga om!

Solen hade gått och gömt sig, när vi avslutade vår tid på ön genom att inta en delikat fisksoppa på Luröbryggan . fast inte på själva bryggan utan inomhus, vilket visade sig välbetänkt. Under måltiden var det var det dags för dagens eftermiddagsskur, som trummade frenetiskt på taket till restaurangen. Det hade emellertid nästan upphört när det var dags att embarkera Luröbåtarna. Vinden hade gått till vila och det blev en behaglig resa över Vänerns vatten till Ekenäs med diskret ljusnande himmel,. Och alla sa vi till varandra: Vilken tur vi haft med vädret! Nästan inget regn, bara då vi var inomhus, måttlig blåst och solsken i nästan 60 minuter! Tänk om vi hade måst ge oss ut på böljorna någon dag efter, som SMHI utfärdat kuling för.

Synnerligen viktiga är guiderna på våra resor och den här gången . som så ofta . hade vi goda sådana: Hans-Olof Boström, Ulla Britta Nisses, Anders Falk, mannen som skrev det mesta i Värmländsk Kulturs Lurönummer. Och en god chaufför hade vi också, nämligen Kjell-Åke från NilsbyBuss. Och två durkdrivna reseledare, nämligen förre ordföranden Aina Svensson och nuvarande ordföranden Olle Österling. Dessutom medverkade undertecknad, som läste ur Iwan Schymans Värmländska versmakare och berättade om Valdemar Dahlgren, grundaren av folkliga musikhögskolan Ingesund, som nu är är inkorporerad med Karlstads universitet, och om prästen Olof Hedner, författaren till Svensk Kungadrapa, som enligt Olof Strandberg i Pegas på villovägar är .den svenska pekoralistikens magnum opus.. Den störste författaren med rötter i Värmlandsnäs är förstås Esaias Tegné, som snabbporträtterades. ET föddes 1782 på Kyrkeruds komministerboställe, nära By kyrka. Framför huset är rest en sten över Tegné: .Här hans vagga, i Växjö hans grav, i sången hans minne.. Han blev ju biskop i Växjö. Smålänningarna räknar honom som sin!

PS Märkligt nog är inte Lurö ett naturreservat. Det är däremot Lurö skärgård och Millesviks skärgård, tillhopa Europas största insjöskärgård. Lurön har två stora ägare, av vilken den ene är släkten Örnvald, som svarar för trafiken över vattnet, bedriver restaurangrörelse, guidning m. Ett stor tack till alla Örnvaldar, som ställde upp för oss och gjorde dagen till ett glatt äventyr.

Till sist, du som missade detta tillfälle att bese Lurö har möjligheten att göra det den 29 augusti! Anmäl dig till Inger Larsson på Värmländsk Kulturs kansli, 054/100619, ännu torde det finnas några platser kvar till den resan . som varmt rekommenderas!

Bengt Åkerblom

Botilsäterskyrka

Reseledare Aina Svensson

Samling inför vandringen från norr till söder

Skeppare Örnvald

Det regnade på utresan till Lurö

Solen sken över kyrkplatsen

Hela personalen på Örnvalds restaurang avtackas efter den underbara fisksoppan

Värmlänningarna i Ransäter. Övningshelg 14-17 maj

Ole Bang och Klara Nilsson som Erik och Anna.

Olof Wretling Regissör, Kjell Peder Johansson (Stor-Sven) och Carina Ekman (Mor Lisa)

Klara Nilsson och Anders Petterson (Drängen Anders).

Kören repeterar under ledning av Henrik Larsson.

Olof Wretling diskuterar med en skådespelare.

Veteranen Stina Hellqvist besöker repetitionen, Hon fanns med i dryga 50 år i olika roller, bl a Mor Lisa.

Kulturfrukost 7 maj

Kulturfrukost torsdag 7 maj på Värmlands museum. Jörgen Svensson föreläser över "Betydelsen av ful konst" med några exempel såsom Duchamps med pissoaren, madame Blavatsky och Serrano med Piss-Christ. Som vanligt välbesökt.